Havet flyktar sig. I varje din egen tidpunkt
flyktar det sig. I själva flykten
rör sig.
Du har inget annat val
än att ligga lågt ett tag, en tid
här. Och nu, lugna dig lite.
Sanden
bottensanden
sandbottnen som är dig så kär
varje kväll när ensamhet pulsar i öronvrån
hur den flammar mot ditt öga
att du vet sandens temperatur till glas
men vill glömma, så glömma ytans flykt.
Du vill inget hellre. Du har trampat jord
i så många liv, känner dig lika trött
som det hav som flyr dig inåt.
Vågorna mot ingen strand.
Heller hos mig
som är så fattig på rörelser du kan och bör kräva.
Jag är född i den tystnaden.
Där är jag snart och aldrig i ditt sällskap.
