Karl Malden
Bengt satt med ryggen mot väggen. Rummet var mörkt. Det var jag som satt en bit ifrån honom. Då tände Lisa ljuset och allt försvann i detaljer. Det var skrivbordet, väggarna med sina bilder och kylskåpet som brummade. Sitter du här i mörkret? sa hon.
Det var fuktigt där. Inte den varma sorten, men en kyla. Jag rökte en cigarett. Lisa gav mig en kopp kaffe och sa att man alltid ska dricka något när man röker. Man ska inte bara röka.
Då började Bengt röra på sig, kanske var det ljuset som hade väckt honom. Han började vrida sig i stolen. Jag gick fram till honom med kaffet i handen. Så tittade han upp på mig och sa att han var törstig. Flaskan låg slängd på golvet. Jag hjälpte honom.
Bertil kom in genom dörren. Han låtsades inte om mig utan gick direkt fram till Lisa. Han viskade till henne. Sedan gick han ut genom dörren till vänster.
Lisa är en varm tjej. Hon gillar att titta på film och gärna diskutera det hon har sett. Just idag hade hon velat diskutera en Marlon Brandon-film. Karl Malden hade också varit med. Den var baserad på en pjäs, hade hon sagt.
Det är snart över det här, sa jag till Bengt. Oroa dig inte. Jag försökte vara hård, men kom att tänka på Harald, min högstadielärare i NO. Bengts kavaj var gjord av en likadan grå manchester. Han hade stått lutad mot katedern i klassrummet. Den hade varit något högre där än i de andra rummen. Där fanns också kranar för gas och vatten. Harald stod där, med ena handen nonchalant mot bordskivan och berättade att vi skulle få se en film om själva tillblivelseakten. När han hade släckt ljuset och satt igång filmen ställde han sig längst bak i klassrummet för att ”hålla ordning på oss”. Någon fnissade, men jag satt stel och tittade på de animerade bilderna av fortplantningssystemen, äggledare, ägg och spermier. Men när sädesvätskan sprutade ut mot livmoderstappen var det på riktigt och jag funderade över hur de hade fått in en kamera där. Det var väl inte så att de hade öppnat en död kvinna och monterat kameran i henne, och sedan hade en man fått komma i henne bara för att vi barn skulle få se hur det ”gick till”. Efteråt förklarade Per för mig att det fanns jättesmå kameror som de hade fört in i henne. Jag var kanske lite besviken över en så naturlig och teknisk förklaring.
Bengt började slumra till igen. Huvudet lade sig mot bröstkorgen och jag gick och satte mig vid bordet för att röka. Mina fingrar var svettiga och denna cigarett var inte lika god som den förra. Kanske var det för att kaffet nästan genast hade svalnat. Lisa hade hällt i för mycket mjölk. Hon stod borta vid skrivbordet och bläddrade bland några papper. Jag minns att jag tänkte att hon hade en ganska stor bak. Jag brukar inte titta på kvinnor på det sättet, och det var heller inte på ”det sättet” jag tittade; jag konstaterade rent fysiologiskt att hon faktiskt hade en ganska stor bak. Den var bred. Hon tittade på mig och jag log lite fånigt tillbaka.
På kvällen började jag tänka på Karl Malden. Han hade ju varit med i filmen om Patton. Karl Maldens general framhöll att han till skillnad från den hårdföre Patton endast gjorde vad han var utbildat till. Patton älskade kriget.
Rummet var av vita väggar, inga planscher. Men jag hade en lampa. Jag koncentrerade mig på boken som Lisa hade rekommenderat, men tankarna flöt hela tiden iväg. Det var Per och de andra jag tänkte på. Jag tänkte på tegelbyggnaden, på att skolor alltid består av tegel. Man lägger stenar på varandra och bygger ett hus.
Lisa kom in och satte sig på sängen. Jag hasade mig upp till sittande ställning. Hon undrade om jag hade svårt att sova. Jag förklarade att jag alltid försökte läsa en stund innan jag somnade. Hon ville lägga sig bredvid mig. Allt det här hade gjort henne rädd, sa hon. Så hon kröp upp in till sidan av mig, under täcket. Då ville hon att jag skulle läsa för henne. Som om hon var ett barn. Hon hade t-shirt och trosor på sig. Jag läste för henne.
Det var Tom som väckte mig. Han kom in i rummet och tände lampan i taket. Han såg bestämd ut. Då är det dags, sa han. Sedan tittade han på mig, allvarligt, innan han gick sin väg. Jag reste mig upp till sittande ställning. Tände en cigarett redan i sängen, vilket jag inte brukar göra. Men jag var väl lite tagen.
När jag hade klätt på mig och sköljt ansiktet i det kalla vattnet gick jag in till de andra. De satt alla där. Både Bertil, Tom och Jonas. Lisa stod längst bak och tog sig i håret. Hon tittade bort när jag kom in. Bengt tittade på mig med öppen mun, frågande, trött. De hade varit på honom under natten. Jag bad att få torka hans ansikte, men Bertil sa att det bara var onödigt. Då reste jag Bengt försiktigt, men bestämt ur stolen. Nu kämpade han inte emot. Han nästan log mot mig, vädjande.
Vad gör du? undrade Bertil.
Ute på gården? sa jag. Ljuset…
Nej, nej, sa Bertil.
Jag nickade och satte Bengt ner på stolen igen. Tillsammans hjälptes jag och Jonas åt att sätta upp kameran. Jag bad Lisa tända ljuset i taket. När det var klart, satte jag, Tom och Jonas på oss rånarluvorna. Bengt började bråka igen, och Jonas tog ett tag om kroppen och Tom om huvudet så att hans ansikte tydligt skulle synas i kameran.
Jag var ganska lugn. Jag satte på kameran och gick fram till Bengt. Snabbt drog jag kniven över hans hals. Jonas släppte sitt grepp, men Tom höll i honom så att han inte skulle falla av stolen. När det hela var över stängde jag av kameran. Bengt satt där alldeles stilla med huvudet mot bröstet, som om han sov.
Innan Bertil gick ut ur rummet gav han mig en föraktfull blick. Jag minns att jag tänkte att han är en teoretiker, att verkligheten äcklar honom. Lisa stod längst bak i rummet och rökte. Efter att ha tvättat av mig i det lilla pentryt gick jag fram till henne och bad att få en cigarett. Jag hade glömt mina på rummet. Även hon markerade ett avstånd till mig. Men kanske var det bara att jag inte hunnit borsta tänderna.
