tisdag, juni 05, 2007

Dagens prosa


En indisk pojke. Det krävs att han går i trasor, eller från ett välbärgat hem. Det är väl Oxbridge. Något sådant. Att exotismen ligger som en bakgrund till orden. Man vill undersöka huden på denne lille kille. Att när han uttalar orden på engelska finns det en liten komedi med P. Sellers där. Han som i vit tropikkavaj skojar med ”d”, sådan där djupa d:n som finns även hos denna pojke som böjer sig ner efter en rupie, eller en bit lapp han har tappat på den dammiga marken, inte så långt från en familjs kök. Han är inte kastlös som dem.

Svenskheten, när den endast är gulblå ansikten vid sportsliga eller festligt nationella evenemang. Inte messmör och trähästar, eller någon sorts känsla av meningslöshet, men ett deltagande i årliga aktiviteter. Viktoria fyller ju år på sommaren och fadern står där och viftar med sina ordsvåra händer. Han vet vad han ska säga då. Då vet han att hans dotter fyller år och han leder hurrandet av människor med stjärtarna på genuina träbänkar.

Men att placera en berättelse om en liten pojke i 20-talets Indien. Man ser kärror. Kanske inte så mycket annat än det. Om man då istället flyttar denne indiske pojke till ett Sverige, placerar honom mitt på asfalten i en liten håla, ger honom en serietidning i handen. Rosa byxor. Lingult hår och mörk hud. Då kan man tala om en blandning. Han är en främling, men detta land är ingen främling i honom.

Så kan man också göra tvärtom, att han smälter in perfekt bland människorna. Klart han ska ha en flagga på svenska flaggans dag och vifta med. Det syns ju ingen skillnad på honom när man ser svärmen av barn och flaggorna höjda i högerhanden, rakt upp mot vädret. Nej, då kanske det är obegripligt att han känner sig främmande, att han tar ner handen och ger flaggan till fröken som genast ger den tillbaka till honom. Då är han inte någon främling, men landet en främling i honom.

Men den indiske pojken? Han som lever därnere långt ifrån kylan och välståndet och kylskåpen som innehåller mat som han bara kan drömma om. Pojken har precis tagit upp kronan ur rännstenen. Kvinnan som sitter på marken har sagt något till honom, men han förstår inte hennes dialekt. Han har svarat på engelska och sprungit därifrån.