Det är en protesthandling.

Det handlar om nationalitet. Men nationen sträcker sig in i människan.

Jag är kritisk till hyllandet av mänskligt liv.

Det handlar om övergrepp.

Det är en doktrinär skolning i offer.

Det är vår värld som går sönder.

Vi begär människans produkter. Det är det första.

Begeppet mening är en hållning. Därför ska förorten inlemmas i nationen. Det är en berättelse om vår vilja.

Talaren kräver identifikation med nationen.

Vi ska reproducera en berättelse om mänskligt liv. Det är en cirkelrörelse.

Förakt för svaghet tillämpas.

Gud kräver den synd han vill ta tillbaka.

Men nationen är insprängd i offertanken.

Kläderna sydda i synd.

Den suicidala handlingen är en protest mot nationen.

Sjukhusutrustning är redan robotåldern här.

De sjuka tas in och registreras. De avrättas i belöningssystem.

Jag tillhör nationen. Men nationen tillhör mig.

Människor äger mig. Nationen talar om känslor och om skammen.

Döden är lika akut likgiltig som Gud.

Man ekonomiserar.

Tillit och andra innerligheter

Den sjuke förklaras ogiltig.

Förorten söker sitt berättigande. Men lägret är kostnadskrävande.

Dumhet är i förgrening med allmänhetens krav.

Nationen går in för att såra människor.

Vardagsrummen återspeglar sinnets vita renhet.

Möbler vårdas som gamla kor.

Den klassiska bonden är död.

Åkerns textilier tynger axen.

Ibland regnar Gud.

Vi återgår till de gamla bönerna.

Men befrielsen har värdigheten som offer.

Barnet som tröstas av overksamma händer.

Nationen sveps in i mjuka, kvävande bilder.

Kriget.

De innersta rummen undersöks.

Kvinnor lär oss krigets andra egenskaper.

Jag bär penis i vardagsrummet. Jag har våldet i hjärtat.

Men glada ansikten är rena björkstammar, vita mot förortens svarta torg.

Korsets väg är familjen.

Livet är en nödvändighet i de flesta samtal.

Man kräver enhetlighet.

När man har monterat ner dem, bränns de.

Människor består av glas och metallstänger. Det kallas armering.

Ibland växer vapen i marken. Barnen turas om att vara döden som kommer.

Smärtan är individens vän.

Det är personligheten som skapar sin ångest.

Egenheter inlemmas i system.

Det är möjligt att tillhöra nationen.

Även metall fångas upp och hittas på stränderna, slipade av vågornas händer. Men det är i sig oviktigt.

Ovidkommande och spridda känslor är ett bekymmer.

Skam är släkt med vilja.

Man undersöker förortens framtida gruvfynd.

Inhägnaden har elektriskt ljus.

De andra vill fortsätta med saknaden.

Det nödvändiga behöver inte uttalas.

Glädje är villkorad.

Människor piskar sina medeltida kroppar.

Man öppnar en människa och tvättar henne inifrån.

Därför är självmordet en utresning.

Förorten är ett begrepp inte bara i mig.

”Att låta växa” innehåller romantik.

Barnet diar Kristus såriga sida.

Jagsamhället är en bild.

Min penis bär alltid imaginärt blod.

Fascismen ger människor form.

Systematiserade mord är en form av design.

Arkitektur handlar om människors rörelser i likgiltiga rum.

Man kan likna människan vid det funktionella rummet.

Utbuktningar är bara en del av den första skissen. Sedan rengörs bilden.

Vite Krist som det aktiva ämnet.