FADERHUS


Korsgångens lätta valv framåt. Nåden
stirrar ner på strandstötta namn
där de ligger i sten under ovetande fötter.

Framför människosonens uppåtstigande
och ömkande ansikte
slokar en fullvuxen kerub mot marken.
Guds ansikte är tungt i varje led. Det är apostlarnas nackar
längs sidskeppen, med sina spikstöttare.
I allvarliga färger halvslumrar deras hyvlade ansikten.

Se liljornas sirliga löften i taket
mitt över det självmördande lammet!

Jag vill känna den greniga brudkronan
den som trycker ner hans bröst mot den döde fadern.
Han bröt det första ordet för kronans skull.