Som om de händelser som kallas ett land
är en manifestering av den namnlösa rädsla
vi känner sekunderna före själva attacken.
Att vi blir bundna vid det där hålet av tidlöshet
det mikroskåpiska uppehåll som uppstår
mellan tiden innan och kriget.
Som om vi alla blir inkapslade i helighet
när vi sänks ner i dess jord
likt outsprungen säd och förgånget guld
och plötsligt kunna glömma alla nivåer
i dödens nej.
