Hon var vacker helt enkelt. Jag försökte få henne att uppmärksamma mig. Jag gjorde mig fin, vårdade min uttryck, försökte tala i gåtor för jag hade hört att de tyckte om det. Mystiskt var ett vackert ord, tyckte även jag. Men egentligen hade jag annat att tänka på.
Vi hade upptäckt ett ganska stort föremål som hade legat förtäckt under några betongpelare. Den bestod av ett material som vi misstänkte att de hade använts sig av, men nästan aldrig vågats hoppats på att finna. Men det mest häpnadsväckande var dess magnifika storlek och form. Den liknade helt enkelt en manslem. Vi skickade dit några arbetare för att tvätta den, och efter en dags intensivt skrubbande och filande sken den som vatten i solsken. Vi hurrade och gratulerade varandra och efteråt hade vi en fest där hon också var inbjuden. Jag gick fram till henne och började genast att berätta vad vi hade hittat. Då frågade hon om inte det var en hemlighet, eller kanske rent av att det skulle vara en överraskning till senare på kvällen. Något skulle tydligen presenteras. På scenen lite längre in i rummet stod nämligen något övertäckt med ett vitt lakan, eller kanske var det en duk. Hon påstod att det rent av var ofint av mig att tala till henne på det sättet. Jag som bara hade velat imponera henne, försökte skylla på stress, att vi hade haft så mycket att göra på den tiden. Trots den dåliga ursäkten blev hon lite vänligare inställd och lät mig prata om vad jag hade upplevt den sista tiden. Hon kände ju redan till hemligheten, så det var ju lika bra att jag berättade på, menade hon. När jag hade berättat kom jag på vad jag hade lärt mig, att jag skulle vara lite mer mystisk och när hon frågade var jag kom ifrån sa jag att jag inte visste. Hon upprepade frågan med skratt i rösten, som jag hade skämtat och jag upprepade att jag inte visste. Då tittade hon finurligt på mig, som om hon försökte urskilja i mitt ansikte, om jag hittade på eller talade sanning. Sedan sa hon att hon var tvungen att gå på toaletten för hon hade varit väldigt bajsnödig hela kvällen, men hade inte vågat gå ifrån middagen. Nu passade det nog bra, hon ville göra det innan dansen. Då frågade jag, dumt nog, och jag kunde få den första dansen med henne, men hon sa nej och skyllde på dåliga skor.
