Polonius kommer in från vänster.
POLONIUS: Badar du nu igen?
OPHELIA: Utifrån. Ja?
POLONIUS: Det är bra att vara renlig. Det är en helighet. Men överdriften är en synd. Lite är alltid bättre än mycket. Man bör undvika över, hålla sig väl med under. Alltså, hellre underdriften än överdådet. Hellre underbar, än bar över underlivet. Ha, ha. Paus. Avsides. Alltså, enligt min analys, hellre underliv, än överliv. Men inte för mycket. Till Ophelia. Det viktigaste är att inte ge sig hän. Sakta ska man vandra fram. Främst kvinnor ska ta försiktigt med hastigheter. Brådskan är manlighetens hägn. Mäns blod kokar i närheten av kvinnornas kyla. Därför är månen kvinnan. Den är kall. Solen är mannen, och brinner. Hör du vad jag säger, dotter?
OPHELIA: Vad säger du, min fader? Talar du till mig?
POLONIUS: Du är ett blötdjur, Ophelia! Kom upp ur badet! Jag vill prata med dig! Paus. Varför har du låst dörren? I den här familjen har vi inget att dölja. Lås upp dörren, men stäng porten till din dygd! Ge sedan nyckeln till mig. Den dag du gifter dig överlämnar jag, din far, ditt sköte till en man i passande ställning. Inte den där Hamlet. Han vill inte se dig som sin drottning. Men han vill låna nyckeln, som ett tidsfördriv. Där ska du passa dig! Paus. Hör du vad jag säger! Öppna dörren!
POLONIUS: Badar du nu igen?
OPHELIA: Utifrån. Ja?
POLONIUS: Det är bra att vara renlig. Det är en helighet. Men överdriften är en synd. Lite är alltid bättre än mycket. Man bör undvika över, hålla sig väl med under. Alltså, hellre underdriften än överdådet. Hellre underbar, än bar över underlivet. Ha, ha. Paus. Avsides. Alltså, enligt min analys, hellre underliv, än överliv. Men inte för mycket. Till Ophelia. Det viktigaste är att inte ge sig hän. Sakta ska man vandra fram. Främst kvinnor ska ta försiktigt med hastigheter. Brådskan är manlighetens hägn. Mäns blod kokar i närheten av kvinnornas kyla. Därför är månen kvinnan. Den är kall. Solen är mannen, och brinner. Hör du vad jag säger, dotter?
OPHELIA: Vad säger du, min fader? Talar du till mig?
POLONIUS: Du är ett blötdjur, Ophelia! Kom upp ur badet! Jag vill prata med dig! Paus. Varför har du låst dörren? I den här familjen har vi inget att dölja. Lås upp dörren, men stäng porten till din dygd! Ge sedan nyckeln till mig. Den dag du gifter dig överlämnar jag, din far, ditt sköte till en man i passande ställning. Inte den där Hamlet. Han vill inte se dig som sin drottning. Men han vill låna nyckeln, som ett tidsfördriv. Där ska du passa dig! Paus. Hör du vad jag säger! Öppna dörren!
Laertes in från vänster.
LAERTES: Min fader, vad sker här?
POLONIUS: Hon har låst dörren!
LAERTES: Vad finns för lås att undfly dig, från det du begär?
Paus.
POLONIUS: Hon badar igen.