Framför den gamla grinden
som stänger och öppnar trädgården innanför.
Som huden här, över handlederna.
Det är trädgårdens rädsla.
Tillåts inte att känna denna natt
som är den sista
mot varje led, led som är fullständighet.
Färgerna i träden
även när det är natt
att de rör sig så trovärdigt.
Stenarna ligger stilla under imaginära vågor
så härdade för retningen
av ett gammalt hav.
