Det förlorade rummet, äntligen vitt.
Mannen ritar sina bokstäver på ett blött papper.
Annars är osäkerhet.
Rummet är en ton, en frekvens.
Mannen inåtvänd mot en tid som smalnat av.
Han håller på med någonting.
Krafsslag mot pulsen, mot att finna sig i det.
Förgöra sig, en gång. Uteruppstå alltid.
Han är bror. Brodern vill ett dött djur.
Annars är slitna andetag från elektriska ljus i rummet.
Det pågår sprudlande liv, myllret av kolonier.
Men han är sina skäl.
