Du kanske sitter vid skrivbordet och arbetar med en text. Plötsligt inser du att mjölken kokar på spisen. Du reser dig och gör samtidigt en rörelse med handen mot en ålderdomligt värdefull vas som faller i golvet och splittras. Du står och tittar på resterna av något som fanns några sekunder tidigare, något som hade funnits i generationer är borta för att du en kväll kände att du inte skulle kunna somna.
eller
Du hänger försiktigt upp ett urverk i Empirstil på väggen, men efter några timmar släpper murbruket sitt grepp om både plugg och skruv. Mitt i natten vaknar du av ett brak du tror är undergången. Du blir först upphetsad, men när du sedan tänder lampan och ser vad som har hänt söker du febrilt hitta något värdefullt i glassplittret på parketten. Du står där naken och tycker dig stirra på Gud, att han äntligen har låtit Abraham sticka kniven i sin son. Då tänker du, för att rädda dig, att smärtan stärker – cruel to be kind – men inser snart att det som hände inte har någon som helst mening.
Du tittar på dina händer. Spåren är borta.
